Artikeln publicerad 071111

Artiklar

Vår tredje sponsorjägare

Veronica Isaksson som är vårt senaste tillskott i drivkraftenschopper hjälper inte bara till och jaga sponsorer. Hon vill gärna hjälpa dig som har blivit drabbad av cancern. Här kan ni läsa lite mer om Veronica som har stannat upp och tänkt till vad som är viktigt här i livet.

Namn: Veronica Isaksson
Född:Ja, 1949
Längd: 169
Boende: Villa ute i skogen
Civilstånd: Gift med Nelon Isaksson, två vuxna söner
Fritidsintresse: Plocka kantareller, göra blomsterarrangemang, läsa böcker,resa och bara vara

Du har ju liksom Asterix o Agne drabbats av cancer. Hur påverkar detta din vardag?

Eftersom ordet cancer alltid har skapat en rädsla i mig blev första reaktionen en chock. Men när läkarbesöken avlöste varandra, blev väntetiden på besked, det svåraste. På något sätt lyckades jag vara stark under hela våren och fram till att ändtarmscancern var borta och jag blivit stomiopererad. Sedan kom verkligheten i fatt mig, jag hade ont, krångligt med stomin, ville inte träffa folk och isolerade mig. Har varit sjukskriven från mitt arbete under större delen av året. Efter den senaste operationen i september kom vändningen, vaknade en morgon och all ångest var borta.

Hur bemöter dina vänner dig nu? Märker du någon skillnad nu jämfört med före sjukdomen?

Stora skillnader, både positiva och negativa. Mina vänner, min familj och närmaste arbetskamrater har funnits vid min sida under hela den långa resan. Känner att vi har kommit närmare varandra. Eftersom jag hela tiden varit i behov av att prata av mig har det ställt upp, lyssnat och stöttat mig. Har även förstått att ordet cancer skrämmer många och jag tror att det är rädsla som gjort att de har undvikit mig.

Vad skulle du vilja ha sagt till en vän nu om du fick veta att denna person hade drabbats av cancer?

Bli inte rädd - vi är många som drabbats och dagens läkarvård klarar mycket idag. Kämpa - fråga läkarna om besked, ring om väntetiden blir för lång. Orkar du inte själv, be om hjälp av någon anhörig eller vän Ring mig (070-2183523) - vi kan prata och stötta varandra Jag följer med om du behöver sällskap till, från eller under läkarbesök,röntgen o.s.v. Min email-adress är veronica.i@telia.com

Du kör ju inte motorcykel, men du ville ändå hjälpa till, hur fick du nys om oss?

Nelon berättade att de haft insamling till Drivkraftenschopper på Ljungby Mekaniska där han arbetar som svetsare. Eftersom Agne varit fackombud på arbetsplatsen tidigare (innan han blev ombudsman på Metall i Ljungby) var det ganska naturligt att jag kände för detta. Att jag sedan har en man som jämt tittar på Chopperbyggarna i Discovery Channel påverkade lite också, även om jag tycker programmet är tråkigt.

Hur klarar man sig utan en motorcykel?

Alldeles förträffligt, det finns ju bil och cykel. Vill man åka buss, kan man ju åka till London där finns det ju dubbeldäckare. En av sönerna har MC, provade att åka en gång, men lutade mig åt fel håll i svängarna.

Jag kände mig lika dum och osäker som när jag för några år sedan skulle > rida på en islandsponny, alla sa att det är bara att sitta som i en fåtölj > och följa med i rörelserna. Så katten var det, hästen gjorde precis som de > ville, och jag höll mig kramaktigt fast i hästmanen. Tacka vet jag cykel > eller bil, där är det jag som bestämmer.

Är du positiv till framtiden?

Ja, min cancer är borta f.n. och jag är med i ett forskningsprojekt i Lund. Eftersom cancern inte går att stråla eller cellgiftbehandla äter jag i projektet en medicin som man vill testa om den hindrar tillväxten. Står under kvartalsvis kontroller i Lund, vilket känns tryggt.

Vad är dina framtidsplaner?

Operation av stomin i slutet av november, räknar med att börja arbeta fullt tid i januari 2008. Skulle i framtiden vilja arbeta mer med att hjälpa andra människor. Gör det ju på sätt och vis i mitt dagliga arbete på banken, men då handlar det oftast om pengar. Kanske hjälpa och stötta i svåra livssituationer.

Har du fått andra värderingar på livet nu?

Ja definitivt, jag har lärt mig att uppskatta det lilla, det som alltid har funnits, men som jag inte tagit mig tid till njuta av. Hösten med de vackra färgerna, lyssnar mycket på musik och skall försöka börja måla akvarell. Umgås med vänner och ta vara på dagen.

Vad är viktigast?

Att stanna upp och ta vara på dagen, stunden och livet.