Artiklar

ASTERIX - en sponsor-jägare med Cancer

Asterix är en man som har suttit på motorcykel i 30 år, farit land och rike runt. Han har varit på de flesta Mc-träffar som finns och i ur och skur har han med glädje anlänt till dessa. Han har, med ett leende, skålat med halva sveriges knuttar. Vänner har han i hela landet och även utomlands.

Just nu så slåss Asterix mot sin cancer.

Enligt vad han säger så kan det bara gå på ett håll. Men med fast hand jobbar han hårt för att jaga sponsorer till drivkraftens chopper. Han vill se choppern bli klar innan det är för sent för hans del.

Namn: Lennart
Ort: Knislinge Östra Göinge kommun
Civilstånd: Ogift (skild)

Hur upptäckte du att du var sjuk?

Jag hade haft lite magproblem sedan december 2005 och trodde det berodde på att jag slutade röka 4 maj 2004. Jag hade också högt blodtryck. I slutet av april i år blev det på andra hållet. En timme efter jag ätit, måste jag på dass. Fullkomlig "tömning"!! Det pågick till slutet av maj, när Maria, en kompis sen 20 år sa "att nu får du gå till doktorn. Du har ju magrat!” Jo, det stämde ju, 4 kg på en månad.

Fick tid på Citykliniken i Kristianstad där de tog blodprover vilka var bra. Rektoscopi på Citykliniken Lund visade inga fel. På Citykliniken KRD kollade dom genom munnen. Jag har glömt vad det heter men det visade inga fel. Ultraljud på CSK KRD som visade på förändring på bukspottkörteln. Redan då började jag ställa in mig på det värsta eftersom cancer finns i släkten.

Nästa steg var skiktröntgen där det konstaterades en tumör på bukspottkörteln vilken inte gick att operera. Möjligtvis att hejda! Det var den 13 november i år! Därefter har dom tagit vävnadsprover 2 gånger. I morgon, den 20 december ska jag få besked på om sista proverna, men det blir cellgift i vilket fall som helst!!

Hur ser du på framtiden?

Med det stödet jag har så ser jag positivt på framtiden! Det är emot mina principer att deppa ihop. Tror nämligen att livslusten, ett gott humör, att göra som man brukar och inte ligga och dra sig och tycka synd om sig själv gör mycket. Det var det första jag sa till kompisarna: "Dä ä som vanligt, men jag kan inte dricka som jag brukar, för då rappar pumpen! Å på den vägen är det”. Samma jargong som vanligt, men visst har det varit stunder som varit tunga och fler kommer. Men vetskapen att jag aldrig behöver vara ensam känns jävligt skönt! Ursäkta svordomarna, men det är också en bit av mig!!

Vad får dig att må bra?

Att människor beter sig som innan det här inträffade. När jag behöver hjälp säger jag till, och det finns dom som har det värre!!

Har du märkt att någon av dina vänner har försvunnit sedan de fick veta att du var sjuk?

Nej, alla ställer upp, t.o.m. såna som jag bara träffat ute på MC-träffar, "full som en gurka". Men alla som sysslar eller har sysslat med motorer/motorsport, har bättre social kompetens, än statusjägarna!!! Tar för lång tid att redogöra för här.

Ser du annorlunda på livet nu?

Ja, jag tar en dag i taget på ett annat sätt än tidigare. Skämtar gärna när dom frågar hur jag mår, beroende på hur och vem som ställer frågan. Kan bli "råa pratstunder" ibland. En vännina sa när vi träffades utanför Konsum: ”Du har ju alltid kört ditt eget race. Allt annat hade inte varit du! Men faan va orättvist!" Blir lättare rörd till tårar, när det dansar in mail, som talar om, att mitt sätt att leva har gett dom en ny syn på livet.

Har du gjort saker nu som du aldrig tidigare har gjort?

Ja, jag har engagerat mej i ett projekt, nämligen ditt! Har väl kanske skänkt någon krona innan, men detta slog som en smehammare och kändes rätt från första stund.

Du har ju kört mc i många år. Alla har olika anledningar varför de kör hoj. Vilken är din?

Nu, med facit hand efter 30 år så är det alla goa människor jag träffat. Från alla samhällskikt, olika bågar, men till 99 % är det de två hjulen som förenar oss. Många snackar om frihetskänslan, jo det klart. Stiga upp tidigt en vårmorgon, köra till Österlen, in i fiskelägena, känna doften av nytjärat tågvirke. En glass i Simrishamn, vid hamnkiosken. Gemenskapen bland likasinnade. Jag kan nog hålla på lite mer, men det får räcka.

Är knuttarna annorlunda nu och då?

Ja, det har smugit in del oärliga människor som det inte fanns innan. Då kunde plånboken ligga fullt synlig och nycklarna satt kvar. Det kan man inte nu. Det kan också var objudna som smyger in på träffar för att stjäla! Annars är nog hjälpsamheten likadan. En del yngre är kanske lite osäkra att börja snacka. Sen har vi då en del självgoda typer som jag inte märkte förr, men det finns överallt. Men det har blivit mer markant dom sista 8-10 åren.

Är mc ditt intresse, eller är du ett med din mc?

Utan mc då stannar livet!! Även om jag inte orkar köra nu, så kan man ju åka. Kanske med lite tur blir det någon tur längre fram. Hur får ni veta då.

Har du varit med om någon olycka där du själv varit inblandad?

Nej, guskelov har jag sluppit det.

Hur många olika hojar har du haft?

6st. Norton Commando -69, Honda CB 500 Four-76, Honda CX500 78, Dito-81, ny Honda Silver Wing-82 och ny BMWR100RS -77.

Är det någon av dem som du saknar?

Norton Commando.

Vad är din dröm? Vad skulle du vilja göra?

Åka till Daytona Bikweek. Åka till Australien,köra "Outback" eller vad det nu heter, med en inhemsk guide. Nashville,countryns högborg. Memphis med Sun studio och allt annat där. Ja, det finns mycket, men jag är ganska nöjd som livet har varit och är. Visst, vissa saker kunde man gjort annorlunda, men man ska inte gråta över spilld mjölk.